När Västkusten Svek Oss

Som västkustfiskare så är man bortskämd med många havsöringar på en säsong, och storleken på dom har också ökat senaste åren.
Och det har väl varit en av dom sakerna jag saknat under min tid på ostkusten.
Här uppe har det inte hunnit bli så mycket fiske som man önskat, och kustfisket efter havsöring är bra, men inte lika bra som på motsatt sida.
Plus att tillgången är helt annat, då man helst bör ha en båt eller verkligen känna till platserna.
På västkusten är det i stort öring i varje vik, vid varje klippa. Lättfiskat altså.

Förra året så gav jag mig in på ett försök att få så många öringar på en månad, och gick helt vetenskapligt inför det och fiskade endast under dom bästa förhållandena och tiderna.
Mitt mål va 100 öringar under april månad.
Men snubblade på mållinjen med "endast" 96 öringar på 27 fisketillfällen.
Med topp på 71 cm, 64 cm och en riktigt rugby-öring på 2,3 kg fördelat på 54 cm.


 

 

Med det i minnet så hade jag, Marcus ( l0ranga ) och Karl Önning bestämt oss för att spendera första helgen i april nere på västkusten.
Vi hade varit supertaggade länge och när det väl blev dagen för ditresa så satt vi och pratade länge om fisket och hur det skulle bli.
Och jag skröt vitt och brett om hur fisk vi skulle få, och att jag kunde i stort sett garantera fisk över 60 cm.

Fredag 1 april då.
Vi möttes av en kall morgon, molnfri himmel.
Inte helt optimala förhållanden.
Men lite värme, det kan nog bra tänkte vi.
Vi började på fiska runt Onsala söder om Göteborg, där jag har flertalet bra platser som fiskat bra.
Några kontakter med fisk och några mindre luftade.
Sen började vädret bli bättre och bättre, solen stod högt och varmt blev det.

Vi hade typiska följen på stor fisk som bara följde efter men vägrade att ta.
Efter några timmar får jag en okej fisk på Laser Räka, som är kort men tjock.
Men sen dör det helt ut.
Inga fler kontakter eller fisk.

Vi kör en tidig kväll och möter upp med våra vänner från Frenzy Flyfishing och drar lite burgare och bärs.
Tekniksnacket är i full gång inför den kommande helgen.

Lördagen bjuder på bättre väder, men sjukt lågt vatten.
Vi fiskar hårt hela dagen, men i stort sett noll kontakter.
Början på vårat nederlag, men ändå med hopp om söndagen.
DÅ måste det leverera.

Söndagen visar sig bli ännu sämre, med ännu lägre vattenstånd.
Vi fiskar hela dagen, på flertalet bra platser.
Vi avslutar på en riktigt sexig plats, där Marcus har följe av en knallblank +2 kg fisk.
Men som vägrar att ta såklart.
Strax därefter så missar han ett brutalt hugg.
Sen, inget mer.

3 dgrs tokfiske under dagens alla ljusa timmar ger oss 3 killar ca 5 fisk kanske. Och den största är inte ens över 45 cm.
Ridå.

Min plan är att stanna kvar och fiska en vecka till med bl.a Patrik Bjurenstål Aka Pada, som är en riktigt rutinerad kustfiskare från Skåne.
Han blir inte direkt eld och lågor när jag berättar om hur vårat fiske varit, men har ändå lite tro på det när jag säger att vattnet ska stiga i början på veckan.
Måndagen sliter vi lite, men i sista timmen så lyckas vi hitta lite fisk och jag får en gammal fisk på 56 cm.
Nu känns det inte helt dött i havet längre.



Vi bestämmer oss för att fiska av ett storfisk-ställe tidigt på tisdagmorgonen.
Känner mig otroligt "guide'ig" när Pada fiskar av ett ställe och jag säger "nära ön, där står det alltid fisk.", och ja självklart så drar han på en bättre fisk. Men som han tappar strax därefter.
Som trist.

5 minuter-ish senare så får jag en fisk på ca 50.
Hoppets låga tänds igen.
Men resten av dagen så kastar vi mer vi någonsin gjort, känns det som iaf.
Ingen lycka.

Onsdagen så kör vi så det ryker ur spöringarna, och fiskar nog av minst 12-13 platser fram till 15 på dagen.
Platser som gör att det buktar i dom nedre regionerna i vadarbrallorna.

Varför är det så här?
Vi kan ju det här.
Det här ska ju vara en "walk in the park".

Patrik är bitter.
Och jag, jag är 10 gånger mer bitter.

Västkusten, min älskarinna. Du har svikit mig.


2 dgr efter jag slutade fiska, så drog fisket igång såklart.
Alla fick fisk.
Många fiskar.
Stora fiskar.

Kul!

Men snart åker jag nog ändå ner igen.
Gammal kärlek, rostar aldrig.







 

Din produkt är tillagd

×