Frödin Flies

F.I.T.S – originalet!
Redan under under det tidiga -70 talet då Micke Frödin harvade runt vid Älvkarlebys stränder fick han för första gången tag i slangar av en kvalitet som inte sprack när det var kallt och som var lagom styva för att binda såväl stora som små flugor på.

Åren gick och då Micke Frödin en gång i början av -90 talet gästade en nordisk flugmässa där det fanns ett stort akvarium att provsimma sina alster i - ja då förstod han för första gången vikten av att balansera tubflugorna.
Att kroken som gled in bak i plaströret skulle göra flugan baktung det visste vi redan – men att det var så illa hade han inte anat!
Flugan hängde så otroligt mycket mer än jag fruktat.

Allt jobb med bra flugdesign, mjuka material och allsköns taperingar verkade totalt meningslös. Micke åkte hem igen och delade detta med sin flugbindningsbroder Håkan Norling. De hade redan då börjat experimentera med olika typer av balansering. Det var allt från metallhylsor, blytejp, kulögon och sammanfogning av metalltuber och plast.

Det centrala var fortfarande att flugan skulle vara så lätt och rörlig som möjligt, men balanserad. Vikten med den balanserade konstruktionen blev viktigare. Detta för att flugan skulle kunna simma på önskvärt sätt men även för att maximera flugans krokningsegenskaper.

De första konerna som tillverkades var ganska klumpiga kreationer i mässing, tillverkade som en vidareutveckling av olika former av förtyngningskulor. Konerna var tillverkade för att trä upp på enkelkrokar och inte egentligen alls för tubflugorna.

Håkans och Mickes experimenterande ledde fram till önskemålet att ha en tub som skulle klara såväl att hålla kroken samt att hålla en kon på plats.
Konen blev ett otroligt smidigt sätt att såväl avsluta som balansera alla möjliga flugkreationer. Detta ledde till att marknaden så småningom svämmade över av olika typer av koner.